Det sägs så iaf, att pengar inte kan köpa lycka.
Men ibland så känns det faktiskt så.
Inte just att,
- åh, dom där skorna vill jag ha.
eller,
-om ja bara hade ett hus med pool och 14 våningar så skulle jag vara lycklig.
Det är inte så jag menar. Men visst, saker gör en glad, iaf en stund.
Men jag tycker att det mest är jobbigt att vara utan, var utan pengar så du inte ens kan göra det dagliga, köpa mjölk, äta någorlunda god/flönsmat på helgen och kunna unna sig en öl eller ett glas vin till det om man vill.
Bara känslan att kunna.
För arbetlösheten till och från i 5 månader, har verkligen satt sina spår. Fyfan!
Det är så det ekar på kontona. Och det är verkligen något som får mej att bli nere, må dåligt och inte veta riktigt vart jag ska ta vägen. Halvt sömlös om nätterna. 

Det är helt sjukt vad lång tid det ska ta att bygga upp ett sparande, samtidigt som det tar 5 minuter att göra av med det.

Samhällets orättvisa mixat med dålig självdisciplin, det är en dålig kombination när det gäller ekonomi!