Fredag den trettonde, spännande.
Fast dagen är nästan till ändä, sitter här och har myst ner mig i soffan.
Har röjt undan i lägenheten och fundera över vad jag ska stoppa i magen efter att jag har duschat.

För övrigt har det varit alldeles för lite och alldeles fel saker som hamnat i magen denna vecka, skämmes tammefan. Och nästintill ingen träning alls. Usch vad dåligt jag mår över det.
Har ställt klockan varje dag för att hinna upp och träna innan jobbet, men det har varit helt omöjligt, eftersom jag inte kan somna om kvällen, har blivit tre-fyra timmar varje natt, det är för lite sömn för att orka prestera under träning. Iaf för mig.
Täntke försöka hinna en sväng på gymmet imorn efter jobbet, men ska iväg och hämta Elena ikväll/inatt, så vi får se hur det går med piggheten.

Snart är det midsommar, helt sjukt skönt det ska bli att ha skrutten hemma och få några dagar ledig.

Nu kurrar magen, en snabbdusch innan en fikabricka och några avsnitt av Orange is the new Black.


Godnatt!

Tisdag och min första jobbdag denna vecka.
Imorse när jag vaknade fanns det absolut inget i frukostväg i kylskåpet.
Grädden var ohällbar i förpackningen, kvargen hade gått ut, osten var möglig och inga ägg.
Men istället för att äta något onyttigt, så gjorde jag mig en stor tekopp med kokosolja, det mättade faktiskt bra.
Dessvärre  insåg jag att jag inte klarade en dag till utan att handla.
Efter jobbet övervägde jag att åka ner på stan och äta något gott i det fina vädret med Jacqueline.
Men tog mig i kragen, åkte på Maxi, utan att handla något onödigt/onyttigt, förutom en pytteliten chokladbit som skulle hålla mig vaken/på någorlunda bra humör tills jag kommit innanför dörrarna hemma och fått något riktigt i magen.
Stolt över mig själv måste jag säga.

Nu har jag ätit, fixat matlådor, röjt undan i köket till några avsnitt av Grey's.

Efter några armhävningar och situps, ska jag kasta mig i säng, förhoppningsvis i tid ikväll!




Så glad att jag har dej, min älskade älskling!

 

 

 

 

 

Hallelå.. Juni, år TVÅTUSENFJORTON!
Helt sinnes sjuk, för fyra år sedan var jag i Bulgarien vid den här tiden, helt exalterad över vad som ske inom loppet av två veckor.
Det var dags för student och bal, jobb och framförallt så skulle jag och min älskade försöka flytta ilag.

FYRA år sedan, det är så man tappar andan.
Hur kan det vara fyra år sedan?!
Det känns som att det var igår, på ett sätt, men på ett annat känns det som att det var ett helt annat liv.
Jag har utvecklats till den jag är idag, med- och motgångar har gjort att jag står på mina två ben idag, med den finaste människan på jorden vid min sida.
Ibland känns det olagligt att känna den känslan som jag har inombords, att jag vet att det är med Martin jag vill leva, att det är med han jag vill skaffa hus, barn och sommarstuga. Olagligt att vara så säker liksom!