Jag känner mig som ett litet barn inför en födelsedag eller julafton.
Kan inte riktigt slappna av.
Läängtar nåt så fruktansvärt mkt tills imorn.
Jag kan faktiskt inte komma ihåg när jag längtade såhär mkt sist.

Imorn kommer min älskade prins hem, efter tre veckor borta. Man kan tycka att, -tre veckor, vad är det att tala om?!
Men tre veckor är lång tid att vara ifrån varann när man är van att vara tillsammans nästan jämt.

Jag saknar att inte ha min bästa vän och min andra halva, som dessutom är min bättre halva, här hos mig.

Jag har aldrig känt mig såhär tom som jag gör när Martin inte är här, med något annat någon gång.
Han är den som alltid annars finns vid min sida.
Min beskyddare.
Han som jag verkligen kan säga allt till.

Han är den människa som står mig närmast hjärtat i alla väder.

Imorn är det bara du & jag, bara du & jag älskling! <3