So little time, so much to tell.


I don't know where to start.
Jag jobbar mest hela tiden, när jag inte jobbar tränar jag eller sitter framför gossip girl, som är min nya drog. Inte helt okej, för det är banne mej beroendeframkallade.

I vilket fall så har det hänt en del sen jag hade en skrivstund sist, men jag måste faktiskt erkänna att jag skjutit på det för att jag inte visste i vilken ände jag skulle börja.

Så för att gå tillbaka där jag skrev sist..

Martin kom hem, välbehållen. Mitt fina älskade hjärta.
Vi hade en jättemysig vecka, som avslutades med en hotellnatt i Borlänge, med shopping och galet mkt mys.
Så jäkla underbart att få komma hemifrån och bara vara, bara få rå om varann. Det är sällan man unnar sig själv sånt, fast man förtjänar det.
I vilket fall så vara det underbart! <3

Sen blev det söndag, vilket inte var den bästa, Martin åkte tillbaka till norge, den här gången för att stanna i 3,5 vecka, en evighet närmare bestämt.
Men jag har bestämt mig för att vara vuxen i den här situationen. Med andra ord, sakna men inte bryta ihop. Jag ska klara det!!

Även fast martin åkte iväg, så var det ju ändå min födelsedag. Så trevlig hade jag ändå, vilken underbar familj jag har och likaså mina vänner. Guld värda!

Sen har denna vecka rullat på, med jobb och liknande. Redan torsdag, vilket innebär att det är fredag imorn, men den har jag nästan bestämt mig för att avnjuta i soffan, med en film och en kanna te.
Veckan har gått äckligt fort, vilket är förhållandevis bra - för då kommer martin hem fortare, men det tar på kroppen att jobba. Segt, man är som ett kassaskåp på morgonen när man ska upp ur sängen.

Nu skulle jag helst ha gjort en massa saker, men jag vet inte om jag varken har ork eller den mista lust, kanske ska vänta med allt tills imorn, eller en annan dag.

Nu blev det ett "jagkaninteslutaskrivaförjagharalldelesförmktattberättaeftersomjaginteskrivitpåsålänge"-inlägg.
Sååå, det är bäst jag ger mig nu innan hela världen översvämmas av alla bekstäver jag använt.

Martin, om du läser det här.
Glöm aldrig, att jag älskar dej mest av allt! <3




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0