Jag mår så himla konstigt nu.
Superglad, samtidigt som jag är riktigt ledsen.

Ska bli skönt att komma iväg, samtidigt, som det är så sjukt jobbigt att lämna allt!
Jag trivs här, ville verkligen bo här.
Men ändå så finns det ingen framtid här.

Pratade med min fina vän, Helene, idag.
Kände på en gång, hur det blev en tjock klump i bröstet.
Min fina vän som alltid finns där.
Sen ska det helt plötsligt vara 25 mil emellan oss.
Sorgligt är bara förnamnet.