Etttyckasyndommigsjälvinlägg!


Imorse vid åtta tiden åkte jag och skrutten hemifrån. (med husvagn, viktig detalj!)
Hundra år senare var vi i Hudik för att lämna grejer och vintra husvagnen.
Sedan fortsatte resan mot Arlanda.

Väl där myste jag och Martin på en stund innan han checkade in och jag gick två våningar ner för att åka med arlanda express.

Klart värt att tillägga: vi åkte hemifrån "i tid", dvs hundrasjuttioelvatimmar för tidigt.
För när klockan vad tre, satt vi på arlanda och funderade över vad tusan vi skulle göra.
Martins flyg gick strax efter sex och mitt tåg kvart över åtta.
Så vi hade det ju inte direkt stressigt.
Efter lite pussar och kramar skiljdes vi iaf åt och jag invigde min 5 h långa (ensamma) väntan på tågskrället.

Hann precis med arlanda express (som jag i princip hade räknat med att missa, för att dryga ut tiden lite, nä för en gång skull ska man "hinna med") Försökte hitta ett ställe att lämna in väskan på, gick tillslut. Men rackarns så dyrt.
Sen ville mina ben vila lite, men det tyckte inte resten av jordens befolkning, som bestämt också skulle vara på Stockholms centralstation och sitta på alla ställen där man breda rumpa skulle villa ha suttit.
Nå, nog om det. Hittade tillslut ett hörn på ett café där jag tvingade i mig en macka för att få sitta en stund, hade en mysig telefondejt med Elin!

Sen gjorde jag min klar med toabesök och uthämtning av väskan för att infinna mig på perrongen cirkus en halvtimme före, ville hinna få
lite luft. Insåg dessutom att kängor, mössa, halsduk och vinterjacka var mycket mer passande när jag åkte hemifrån med våra minusgrader än som reseoutfit inne på en varm tågstation/flygplats.


Väl ute på perrongen håller jag på att få ett utbrott. Vad är det för fel på dagens befolkning?!
Måste man trängas? Fick man inte lära sig redan i småskolan/dagis att det finns något som heter kö och att man ska respektera varandra?
Du kommer inte fram fortare eller får bästa platsen bara för att du tränger dig före alla andra in på tåget!!
Bete er, vuxnamänniskor!!


Väl på tåget blir jag sinnessjukt åksjuk, fyfan!
Jag som aldrig varit åksjuk förut!





Efter mycket om och men, har jag äntligen lagt ner huvudet på kudden i gästrummet hos min syster.



Jag har fått nog av alla stressiga människor och äckliga fåglar som cirkulerar på Stockholms central.


Nu ska jag njuta här i några dagar, på fina västkusten!


Godnatt!


Kommentarer
Postat av: ewa

Men fy vad jobbigt :( De är så jobbigt när man blir åksjuk å resan blir såå lång..fy stakars dig!!skönt att du kom fram välbehållen iaf kram

2013-11-19 @ 06:54:00
URL: http://ewawiklund.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0