Fredagsrecept!
Här kommer ett recept på något gott man kan göra till fredagsmyset ikväll.
Frukt/Bär-paj med marängtäcke
Pajen är lagom till ca 6 pers
eller blåbär.
*Lägg frukten/bären så dom täcker botten på pajskalet.
Ca 3 dl (bär)
Om man som jag, hade blåbär, använd inte frysta, då blir det pajsoppa!
Och om du använder blåbär kan du ta lite potatismjöl och röra runt blåbären i innan du har dom i pajskalet.
För det binder det "blöta" i bären.
Om man har i allt socker på en gång försvinner det hårda skummet man precis vispat till.
Därför är det bättre att sikta i det, lite i taget.
Det ska alltså vara lika hårt skum sen du haft i sockret.
Äts tillsammans med vaniljsås/visp eller vaniljglass.
Jag skulle dock rekomendera vaniljglass speciellt om man väljer att göra den med blåbär.
Då den ändå blir ganska "blöt" av blåbären.
Men den var riktigt god.
Gillar du inte söttma är det ingen kaka för dig!
270912
Tänk att vi alldeles strax är inne i oktober, helt otroligt.
Mor&far var ju som sagt här på besök, men det är bara snabbvisiter när det gäller dom.
Dom hann iaf med frukost imorse innan dom åkte, som till martin stora glädje innefattade ägg&räkmacka.
Tur dom kunde glädja någon, hehe.
Gav mig på en cykeltur idag, för och se om det kunde vara ngt som nacke kunde klara av, men njaae, var lagom slut när jag kom hem, så då blev det soffläge med Hakona Matata. -Lejonkungen3
Det är så otroligt avslappnande att bara slå igång en barnfilm.
Fick höra att Carro var lite sjuk och jag kan inte ens föreställa sig hur det skulle vara att vara hängig när man har två småbarn att ta hand om, så jag cyklade iväg och köpte vitt "förkylningste" te och for till henne för att se om det skulle kunna hjälpa lite. Så nu håller vi tummarna!
Fick även tid att mysa lite med denna skönhet.
Lite tråkigt att stora favoriten var på dagis bara.
Söta Ida!
Våran säng!
Tänkte skriva "min säng".
Men det hade ju inte känts riktigt rätt med tanke på att vi faktiskt är två om den.
Nu har jag iaf äntligen lagt mig tillrätta i vår underbara säng!
För även om jag inte har några större problem att sova någon annanstans heller så är det så himla skönt att komma hem till sin egen säng.
Och just nu känner jag att det här är den absolut bästa sängen i hela världen (även om den egentligen inte alls är bäst i världen).
Den är lagomt mjuk, den har ingen jävla skarv på mitten och jag älskar dubbeltäcket vi har och inte minst mitt grå-beige-svarta påslakan som är på för tillfället. Så mysigt!
Haft en mkt trevlig kväll med mor och far som är på besök.
Ätit riktigt god middag med efterrätt.
Och sett (läs: sovit mig igenom) en hyfsad film. Bra kväll!
Godnatt.
Tidsförvirrad.
När man bara går hemma och inte har några speciella rutiner blir man lätt lite virrig.
Har rackarns svårt att hålla reda på dagar och datum.
Får börja göra som kära svärmor, hänga upp en almanacka och börja kryssa för dagarna!
Nån som vet vart man kan hitta någon snygg sådan?
I vilket fall så är vi äntligen hemma igen.
Plockat ur alla påsar och grejer ur husvagnen så nu är jag helt slut.
Tagit en gudomligt skön dusch och nu satt mig för att dricka en kopp te och försöka få kroppen att varva ner lite.
Mysfaktor!
Igår bestämde vi oss för att ta en sista tur med husvagnen innan vi ska vintra den.
Och martin behövde åka till sundsvall för att handla lite saker så då passade det perfekt, med tanke på att jag kan behöva lägga mig och vila om jag får ont.
Så då tog vi "genvägen" över hassela, för ett stopp hos moster och iochmed det så blev det inte lika lång restid imorse innan vi var framme.
Martin hittade sina saker och jag shoppade faktiskt inte en enda grej.
Men det är ju kul att vara med som sällskap.
Nu efter några felkörningar, lite problem och liter irritation så har vi landat på en camping efter vägen.
Vi har ätit korv med bröd, sett "The wow", som kan rekomenderas, myst lite med tända ljus och nu tillslut landat i sängen.
Det är ngt speciellt med att sova i husvagn/husbil när det smattrar på taket, det inger en sorts lugn på nå vis.
Nä nu ska jag krypa upp i hjärtats famn och sova någon timme innan det är dags för hotellfruk.... husvagnsfrukost mena jag! hehe..
Godnatt!
Det lilla fina i livet.
Ojojoj, vad jag helt plötsligt känner mig stark.
Gud vad töntigt det lät, men det är verkligen så.
Vet inte riktigt vad det är, men just nu känner jag mig säkrare på mig själv än någonsin.
Även fast mitt liv just nu är ett kaos och praktiskt taget vänt upp&ner.
Så känner jag mig trygg.
Börjar känna att jag verkligen saknar rutinerna.
För även om jag är en väldigt slarvig person så känner jag att man är i ganska stort behov av rutiner för att allting ska funka.
Så allting blir till en ond cirkel.
Även om många saker är jobbiga, så är det ändå en bra dag!
Härlig känsla!
När man är nykär/nyihopflyttad,
så har man den här "villvaranära"-känslan hela tiden.
Man gör saker ilag hela tiden och dom allra flesta "glömmer" sina vänner för att ist "toffla". Oftast!
Men det är så himla skönt, när man kommit till den gränsen att man inte är så beroende av varandra längre, självklart tycker man om och älskar varandra, kanske även mer än i början.
Men känslan att veta att den andra finns där men inte måste vara 2 millimeter ifrån, hela tiden, är väldigt skön.
Ett lugn har spridit sig i min kropp nu ikväll, trots att nacken är på vrångsidan, så mår jag oförskämt bra just nu.
Vi sitter i varsin soffa, med en massa tända ljus, martin med datorn och jag pillar på telefonen, pratar lite ibland.
Så otroligt avslappnande.
Vi har varann nära, men ändå inte nära.
Underbart! <3
Lördag hela dagen.
Hej&hå vad tiden bara springer iväg!
Redan lördag och två veckor sedan martin åkte, så nu kommer han hem.
Mys!
Idag har det varit en riktig slappdag eftersom jag vaknade med riktigt molvärk så fick bli en riktig frukost så man kunde stoppa i sig en näve tabletter.
Framåt tre när jag hade börjat piggna i åkte jag till Carro för att ta med henne på dollar en snabbis.
Sen när jag var påväg därifrån så tyckte hon promt att jag skulle stanna på mat, och inte gjorde det något.
Hade bestämt att det skulle bli en tidig kväll, men efter lite tacos, två filmer, några skrattanfall och lite chips&dipp så hade klockan hunnit blivit halv ett.
"Tiden går fort när man har roligt"
Nu ska jag krypa ner med mannen!
Lovley <3
nu är det nog!
Gud vad trött jag är på att ställa upp på folk.
Nu är det bra.
Varför ska jag finnas där och ställa upp när det inte finns nån annan och när det passar, när man aldrig får något tillbaka.
Man, iaf jag, blir inte sur om någon är ärlig mot mej och säger:
-Nej, det går inte.
-Nej, jag kan inte. eller,
-Nej, jag vill inte.
Men om man istället väljer att bortförklara sig, ljuga eller helt enkelt inte höra av sig/inte svara.
Då blir jag riktigt less.
Åh, idioter!
bildbomb
Bjuder på en bildbomb på alla några söta barn jag träffat i veckan.
Man kan ju minst sagt säga att man blir sugen, men det är ganska skönt att kunna lämna tillbaka dom när dom bli ledsen och skriker eller om blöjan måste bytas. Haha!
Douglas imorse, när mamma Rebecca inte hade gömt ostkrokspåsen
tillräckligt bra.
Fina Niklas efter lite mat och mys så var det bara glada miner.
Helt otroligt vilken söt unge alltså.
Sixten kommer charma så otroligt många tjejer.
Douglas på väg till dagis i mammas skor, passade bra tyckte han.
Gla'killen kan flörta till sig vad som helst.
Snacka om att ha ögon som kan få en att smälta.
Det är helt otroligt vad barn kan få en att må bra, det lyser verkligen upp ens tillvaro.
Barn är så otroligt smarta, förstår å mkt av en själv utan att man själv förstår det.
Tack alla snälla föräldrar som har låtit mig umgås med era fina barn <3
Home sweet home!
Det är verkligen som ordspråket säger, -borta bra, men hemma bäst.
Det är himla kul och mysigt att åka iväg, men det är rackarns skönt att komma hem också.
Känns som att det här har varit en väldigt givande dag och då är klockan bara halv tolv.
Har hunnit myst med Rebecca & Douglas en stund på morgonen, sen har jag åkt 17 mil hem, hunnit fått in alla grejer och packat upp det mesta. Röjt lite här hemma i mitt lilla kaos. Och nu har jag ramlat ner i soffan och ska ta det lungt i två sekunder innan jag får lite besök.
Mys!
Hörs!
Mariboplan 5
Ligger just för tillfället i kusin rebeccas dubbelsäng och hoppas få en skvätt sömn innan vi ska upp imorn, vilket verkar bli väldigt svårt, med tanke på att hon har knappljud på sin iphone och ständigt får sms.
Som sagt imorn blir det tidigt hemfärd för att senare få besök av fina jossan och sixten! Ska bli mkt trevligt!
Godnatt!
med&motgångar
Och det bestämdes att det att det skulle skickas ena remissen efter den andra till alla möjliga olika ställen.
Visst är det bra att dom engagerar sig så jag kan få någon hjälp, men problemet är att nu efter en månads sjukskrivning börjar man få det jobbigt med att få någon hjälp från försäkringskassan.
Och det känns inte riktigt rätt! Det är helt otroligt att man som sjuk eller om man har ont nånstans, inte kan få vara hemma och kurera sig. Lika sjukt är det att om man träffar en läkare så känner man sig totalt värdelös, man har börjat tvivla på sig själv. Som om dom försöker manipulera en till att tro att man bara hittar på smärtan.
-har jag verkligen ont?
Nä nog om detta, man blir bara irriterad!
Jag fick avsluta kvällen väldigt bra igår iallafall.
Vi bestämde oss för att göra ett besök hos våra vänner Mats & Jessica som är nyblivna föräldrar till lilla Linus.
Så vi kunde ju självklart inte hålla oss borta. Vilken otroligt söt liten kille! Och så himla snäll!
Så himla glad för deras skull.
Måste säga att om man får hålla en liten, underbart söt, bäbis i famnen när man inte mår riktigt bra, det gör underverk, iaf för stunden.
Nu ska jag göra mig iordning, för att kunna åka till min "gamla" sjukgymnast, som följt mej sedan olyckan.
Så får vi se om jag kommer därifrån eller om jag får en stor fet spansk flagga i nyllet.
allting går så fort..
Ingen jag kände, bara visste om till namnet.
Men det fick mig verkligen att haja till, ännu en gång.
Allting går så fort, det känns meningslöst att planera. För du kan vara borta om en minut.
Nog för att man kan försöka vara lite mer positiv, ganska sjukt att överhuvudtaget tänka så.
Men du står på dina två ben till någon slår bort dom för dej.
Vare sig det är du själv, någon vän eller fiende, gud, ödet eller något annat.
Det är ett som är säkert. Vad det än är så kan man inte göra något åt det.
Har aldrig i hela mitt liv känt såhär, varit rädd för vad som ska hända.
Mitt huvud är ett kaos, ett kaos av tankar och funderingar över vad som kan komma att hända framöver.
Jag vill jobba som målare. Men min både min kropp och huvud säger att det är dags att släppa taget om den här drömmen nu.
Jag är tillbaks på ruta ett, känns som det är oktober för fem år sen när jag står där på vägen och ser den kraschade epan och s80 som står långt inne i skogen.
Hur jag sätter mig i polisbilen och jag plötsligt inser att jag inte kan röra mig.
Jag skriker inombords åt mina armar att lyfta sig, men det händer inget. Dom rör sig inte en millimeter.
Alla tusen miljoner tankar som flög igenom huvudet, hur ska det bli? Kommer jag ens klara av min vardag?
Jag kommer aldig glömma rädlsan för att sätta mig i en bil för att kunna åka hem från sjukhuset.
Kommer aldig glömma känslan när jag såg epan totalkraschad på våran gård efter några veckor.
Känner fortfarande hur hårt pappa höll om mig när jag bröt ihop utanför garaget.
Folk förstår inte hur en sådan olycka kan vara så "jobbig och traumatisk".
Men den lördagen för fem år sen förändrades mitt liv för alltid.
Jag kommer alltid leva med det här, med min skada och min värk.
En skada som ingen tror på, för att den inte syns. En skada som inte går att behandla.
Jag vet inte hur många gånger jag önskade att det hade varit ett ben eller en arm som hade blivit skadat, så folk hade trott på en, så folk hade slutat håna en och kallat en för lögnare.
Även om jag nu i efterhand inser att det inte hade varit nå bättre. För jag har ju faktiskt bra dagar nu, då jag "knappt" känner av smärtan.
Som sagt, det finns alltid folk som har det värre, mkt värre. Men det här är min verklighet, hur jag känner och upplever saker.
Även om jag blir bättre om någon vecka, så jag är som "vanligt". Så vet jag inte om jag klarar av att gå runt och vara rädd för att ett sådant lyft kan få mig att få såhär ont igen.
Rädslan för att det kan försämra mig föralltid.
Det känns som jag kommit till insikt att det är nu jag ska ge upp min dröm.
Försöka hitta en annan dröm, en realistisk dröm.
Nu gäller det bara och komma på vad jag vill göra med resten av mitt liv.
För det har ju faktiskt bara börjat.
Söndagsmorgon
Dagen började väldigt fint, med ett samtal från min man i norge.
Mysig start på dagen.
Eftersom det blev så dålig middag igår och jag låg och drog mig ganska länge, kände jag att jag var ganska hungrig.
Så jag klev upp slängde ihop lite bananpannkaka med rårörda hallon och grädde! Mums, enkelt, snabbt och gott. Kan inte bli bättre. Och är det söndag, så får man unna sig en frukost framför tvn.
Dock är jag totalt värdelös på att steka pannkakor, så jag lovar att det var betydligt mkt godare än det ser ut.
mina fina ♥
Den här dagen började riktigt bra.
Först var jag iväg och skrev papper med mina kollegor.
Så förhoppningsvis ska jag smygstarta och jobba på måndag, håller alla mina tummar för att jag ska klara av det och slippa den förbannade värken.
Sen åkte jag iväg för att möta upp Caroline och hennes små gullungar.
Kollade en sväng på utförsäljningen på folkan, gick en snabbis på sportringen innan vi åkte hit hem och gjorde lunch. Korv i ugn fick det bli. inte helt fel.
17.41
Ibland känner jag mig som en liten surig unge!
Men den klassiska kommentaren -men den får ju. Eller - hen kan ju.
Jag tycker världen är bra orättvis!
Viss människor glider på ett bananskal genom hela livet, lyckas med precis allt dom tar sig för utan att behöva anstränga sig det minsta.
Men varför ska vissa behöva jobba så hårt för något som andra klarar innan dom ens hinner blinka.
Orättvisa är vad det är!
När jag var liten...
Dvs, vi har typ aldrig firat påsk eller halloween. Inte heller har födelsedagar förstorats så mkt.
Visst har det funnit presenter och tårta, men det alla högtider hos oss verkligen har gått ut på, det är att vi fått spendera dom med släkt och vänner.
Man hittar aldrig några ord som passar in för hur glad och tacksam man verkligen blev.
Jag har alltid varit så rädd att man ska verka otacksam, för det ligger verkligen inte för mej.
Men något som alltid varit väldigt speciellt för mej, det är första advent.
Varje år, har mamma julstädat hela huset till första advent.
Dammat, dammsugit, torkat golv, bytt gardiner, bytt dukar, bytt överkast och kuddöverdrag, plockat fram småsaker som hör julen till.
Så när jag kom med bussen runt fyra efter skolan på fredagen före första advent, visste jag vad som väntade.
Men även fast det var i princip lika varje år, så gick det inte att föreställa sig det lugn och den värme som spred sig i min kropp när jag öppnade ytterdörren och klev in i ett jul/adventspyntat hem.
Den lyckan, kan inte sluta le när jag tänker på det.
Det har betytt så himla mkt för mej, kan nog helt ärligt säga att det har varit årets viktigaste händelse.
Det jag egenlitgen ville få ut av det här inlägget, var att ikväll, sen jag storstädat min lägenhet. Fått till en sån där otroligt myskänsla, några nya blommor, fått upp någon lampa, tänt en massa fina ljus.
Nu trivs jag, egentligen vill jag bara skrika. - titta mamma, jag kunde också fixa det såhär mysigt.
Men man funderar ett tag och inser att man inte är ett barn längre, man har sitt eget hem och måste starta sina egna traditioner. Sorgligt men samtidigt lite spännande.
Jag trivs i nuet, men saknar de gamla goda tiderna!
Söndag.
Helt plötsligt är det söndagkväll.
Vart tog den här veckan vägen?!
Lobonäs är över för det här året, det var en trevlig tillställning.
Vi kom hem sent på lördagkväll och myste ner oss i soffan.
Sen blev det upp tidigt idag för att vintra husvagnen innan martin skulle iväg till norge igen.
Jag ska till läkarn i hudik i veckan igen, så jag passade på att hälsa på mor & far lite.
Har även hunnit med en sväng till farmor och ätit middag, alltid lika mysigt! Godmat och trevligt sällskap.
Nu ska jag slötitta lite tv innan det blir tidig kväll, så man kommer upp i någorlunda tid imorn!
Puss & godnatt!
Bergochdalbana!
Livet är lite som en bergochdalbana.
Det går upp och det går ner.
Det är självklart väldigt jobbigt när man får kämpa mot alla dessa motgångar, men jag tror att det är satans nyttigt.
För det är dom som får oss att utvecklas och förhoppningsvis bli bättre människor.
Jag är väldigt glad att vi har två väldigt fina vänner vid vår sida, som har ställt upp på oss när vi behövt.
Och även om det känns väldigt tråkigt att det ska behöva bli såna här tillfällen då man "måste" ställa upp.
Så känns det väldigt bra inombords när jag vet, att mina vänner vet att jag finns. Att jag försökt göra allt jag kan för att dom ska må bättre. Även om det bara är det lilla.
För jag vet att alla behöver en hjälpande hand ibland, vissa vet om det och tar tacksamt emot och vissa stretar mot och man får jobba lite för att verkligen bevisa att det är något man gör för deras eget bästa.
Ikväll var en sån kväll.
Även om tröttheten skriker i kroppen och huvudet bankar så känner jag på något vis ett lugn i kroppen.
För jag har funnits där för mina vänner, inte som ett måste. Utan för att det faller sig helt naturligt och som en självklarhet.
Jag är så otroligt glad att jag får mysa ner mig i martins trygga armar och somna, fast vi är som vi är och har våra med- och motgångar, så vet jag att det är där jag hör hemma!
Det är värt det! <3
Happy!
Åh, nu blev jag glad.
Har varit lite besviken på blogg.se's app. Den har bara krånglat för mig, det har inte gått att lägga upp bilder via telefonen och samtidigt lyckas få med nån text, och vad jag förstår så är ju texten en ganska stor del av en blogg.
Och sen så har det varit stört omöjligt att fixa styckeindelning. Och hur kul är det att läsa en blogg utan styckeindelning??!! Det är ju som att försöka läsa en text som det inte finns en enda . eller , eller ens ett ?.
Men nu idag så provade jag igen, och det är ju för det mesta mobilen man har med sig och fotar med, så alla ögonblick man vill dela med sig av finns ju där, så då tycker jag att det är kanon att det funkar från mobilen.
Världens mest ointressanta inlägg? Japp, det börjar ju bra det här.
Nu ska jag försöka pallra mig ur sängen så jag kan fixa det sista in vi blåser till lobonäs.
Grabbarna grus är supertaggad, jag och helene- inte så taggad. Men det kommer nog.
Kanske jag ska försöka offra mig att titta på ett avsnitt av greys innan jag kliver upp, mja, det får nog bli så!
Äntligen fredag!
Igår var jag och helene och införskaffade allt till helgens bravader.
Då såg min kära vän till att vissa regler följs.
Säkerheten framförallt!
Knäpphelene <3
.
Blev nog lite så, för att det krånglade att lägga upp inlägg från mobilen och speciellt bilder.
Det är ju mkt roligare att läsa en blogg om man får lite att titta på en bara en långrandig text.
Nu ska jag försöka att masa mig upp ur sängen och börja på med dagens alla sysslor för att imornbitti åker vi till lobonäs, ska faktiskt bli skönt att få komma iväg och göra ngt, och inte bara gå hemma och tänka på värken.
